Rock'n'roll youth

Har suttit och funderat en del på sistonde... man hör om hur folk "lever livet" som det så fint kallas och reser runt och gör lite vad som faller dem in. Jag hade aldrig en sådan ungdom... började plugga på högskolan direkt efter gymnasiet. Hade ett halvår uppehåll där jag jobbade konstant tills det var dags för skola igen. Därefter gick jag till mitt nuvarande jobb...
Det känns som om man har missat en del eller? Kanske inte är ett liv för alla.

Det kanske är så att det där rock'n'roll-livet hoppar över en generation ibland? Kanske tillhör jag den generationen som lägger en stabil grund för sina barn så att de i sin tur kanske kan göra lite som de vill? Vet inte faktiskt... har funderat ganska mycket på rätt och fel på sistonde och hur folk ser på samhället och hur man förväntas vara. Jag kanske är tråkig som inte går ut med jobbarkompisarna på After Work. Mycket av anledningen till det är att jag måste hålla en viss distans till jobbarkompisarna för att jag ska kunna utföra mitt jobb och jag måste ju utföra mitt jobb för att den där grunden jag pratade om ska kunna läggas..

Slutsatsen är nog att det är väldigt ensamt på toppen... men jag har valt detta och jag kommer att fullfölja det!